Ursprunget för rasen är Danmark och Sverige. Den var förr vanlig på lantgårdar där de hade som uppgift att vakta hus och hem och slå larm om det kom främlingar till gården. De såg också till barnen och de andra djuren på gården. Det finns historier om gårdshundar som följde barnen till skolan på morgonen, satt utanför skolan och väntade tills skoldagen var slut då de kunde återbörda barnen hem till gården igen.
Rasen har också haft en viktig uppgift som råttdödare på gårdarna - en instinkt som är lika stark idag och som gör rasen mycket användbar i jakt-, sök- & eftersöksarbeten.
Dansk-svensk gårdshund är en aktiv, alert, nyfiken, mjuk och lyhörd hundras, som kan vara lättränade - om & när det passar dem själva...
De larmar för "luffare", dvs när okända närmar sig hemmet. Men det är inte en skällig ras utan de tystnar så fort de har utfört sin uppgift - dvs uppmärksammat familjen på att det kommer främmat.
Idag används de mest som familjehundar, men även i aktiviteter som rallylydnad, nosework, lydnad, och även i agility. Men då det finns terrierbakgrund i rasen så det är inte lämpligt att överstimulera eller överaktivera dem.
Foto: Erika Karlsson 2006
I Sverige fanns den enda utbildade officiella räddningshunden i världen och i rasen. Det var tiken Skrållan som klarade att genomföra de hårda proven för att bli officiellt certifierad räddningshund. Skrållan var uppfödd och tränad av den Pia Linell, uppfödare för svenska kenneln Haritzas.
En tuff och robust hund, som bör brukas och inte alls enbart är en sällskapshund. De går ofta tillsammans med andra hundar och muckar sällan gräl med andra. DSG skapar lätt band till sin familj och vill ha närhet, sover gärna under täcket - de är den borna knähunden!